Jag åt upp mig själv till middag. Men jag finns kvar. Man är ju vad man äter.
Svenska ordvitsar 381–400 av 845, alla med en egen teckning. Sida 20 av 43.
Jag åt upp mig själv till middag. Men jag finns kvar. Man är ju vad man äter.
Kaptenen ropade ”Alla till dansbandet!” Jag hörde ”Alla från båten!” Där stod jag i flytväst och simfötter medan resten dansade till Lasse Stefanz.
Jag var på en grottmänniskas svensexa. Vi gick ut och klubbade.
Anfallaren missade straffen, så jag bröt benen på honom och välte målet. Mamma tog genast bort mitt bordsfotbollsspel.
Jag gick till flaskbanken. Kassören hette Petter Pant.
Jag har köpt aktier i ett underklädesföretag. Det känns som en investering med bra stöd.
En pensionär gav mig sina överblivna pommes. Lite gammalt och gott.
Jag tog med min flickvän till ett relationsprogram eftersom hon hade fuskat. Programledaren tappade intresset när jag sa att det gällde Monopol.
Jag åt upp hela arbetsplatsen. Nästa gång tar jag nog något lättare, kanske ett skattekontor.
Jag äter bara häftklamrar. Det är det som håller ihop min kost.
Tvålarna på butikshyllan började sjunga opera. En riktig såpopera.
Min faster Mona stal hela Mora. Tidningen kallade det ett ovanligt stort ortsbyte.
Faster Mona försökte sedan sälja ett rymdteleskop. Men köparen genomskådade affären.
Det låg en jättelik svans över E4. Jag tror att Godzilla hade backat.
Jag slutade köra hundspann. Det var för mycket drag på jobbet.
Skylten varnade för skymd sikt. Bakom krönet satt tjugo optiker och diskuterade dålig syn.
Jag slutade på djurparken. Pandan såg allting i svartvitt och vägrade kompromissa.
Jag försökte ta på mig tv:n. Fel storlek, förstås.
Jag öppnade dörren till jaktbutiken och hamnade upp och ner i ett nät. Det var en fälldörr.
Ett gäng pudlar gick in på en restaurang. De beställde hot dog. Hund äter hund.